Att beskriva Threes som ”ännu ett pusselspel” vore som att beskriva Stephen Hawking som ”ännu en teoretisk fysiker”, Lionel Messi som ”ännu en fotbollsspelare” eller Leonardo da Vinci som … Du hajar poängen.

Threes kommer visserligen aldrig att kamma hem Guldbollen eller Nobelpriset, men tack vare den enkla mekaniken och det utmanande spelupplägget lär det vinna våra hjärtan.

Spelet är fullt av siffror (framförallt många treor) och ser mer komplicerat ut än det är. Men det är Threes enkelhet och stil som gör det så tilltalande. Du flyttar helt enkelt på brickorna och kombinerar 1 med 2 så att du får brickor med 3 istället.

När du har lärt dig grunderna går du vidare till nästa steg, där du kan kombinera brickor med samma siffra (som till exempel två treor) så att brickorna bildar en bricka med dubbla siffran och du får ett tomt utrymme. Ju högre siffror, desto högre poäng får du.

När du har fått koll på själva mekaniken blir det naturligt och nästan lite hypnotiskt att flytta på brickorna. Ibland måste du förlita dig på turen för att fortsätta, men andra gånger känner du dig som en oslagbar mästare när du rör dig över spelplanen och gör dina geniala drag. Lite som Messi nu när vi tänker på det.

Threes är både roligt och frustrerande – och helt perfekt när du vill ta några minuters paus. Det är bara att hoppa rakt in i spelet; du kan spela ett par omgångar medan du väntar på bussen eller din Tinder-dejt. Vem behöver en Guldboll eller ett Nobelpris?